Igår besökte jag en gamal god vän till mig på hans jobb. Ruskigt häftigt, han är båtbyggare och lever för sin verkstad. Vilket märks i hans brist i den sociala verksamheten. Självklart blir jag straffad av att hälsa på hans lilla snickeri för efter 10 minuter skär jag mig på en såg, och ja det var en olyckshändelse. Inte nog med det, när jag står där och svär åt den där jävla sågen, tittar han på mig och säger ”det är en kantsåg”. Förstummad utav hans medkänsla för kantsågen ger jag honom en ursäkt för att gå därifrån. Det är sista gången jag någonsin besöker honom igen.
